ckramar

Jag har fastnat för den nya programserien som går på 3:an, Drömmen om ett barn.
Jag blir så tagen av det programmet varje gång, vet inte om det är för att mina hormoner spökar med mig eller om jag helt enkelt ser det här med barn och graviditet på ett helt annat sätt nu när jag själv är inne i det liksom.


Nu öppnar jag mig här helt öppet, hoppas ingen tar illa upp. Vill bara berätta min historia.
 Min graviditet är inte planerad, dvs vi bestämde oss inte för att "sätta igång", utan jag bara blev gravid.
Rent tidsmässigt var detta inte så bra tajming, jag hade precis sagt upp mig från mitt jobb, försökte bestämma mig vad jag vill göra istället och F har för inte så längesen startat upp ett eget företag.


Många tjejer där ute, precis som jag har många gånger, tagit ett eller två graviditetstest för att försäkra sig om att ens slarv i sänghalmen inte fick någon konsekvens.
När mitt graviditetstest visade två streck var det så overkligt, men samtidigt blev det ett helt underbart ögonblick och något inom sa mig att det här var helt rätt, det kunde inte komma vid en bättre tidpunkt. Ett enormt välkommet besked!


Men jag började även tänka, och gör det fortfarande, att det hade lika gärna kunnat vara ett negativt test och nästa med och nästa efter det. Man har så lätt att ta saker för givet här i livet och det här med att skaffa barn är inget undantag. Hur många gånger har man inte tidigare i sitt liv sagt "när jag blir gravid", "när jag får barn"? Finns liksom inget annat alternativ, inget annat utgångsläge. Och hur många gånger har man inte hört folk säga till en "när ska ni ha barn då", "är det inte dags att sätta igång snart, ni har ju vart tillsammans jättelänge" utan att person bakom frågan har en aning om vad som försigår mellan de fyra väggar det faktiskt angår.


Jag kan bli så arg på att folk tar för givet, att jag själv har tagit för givet och att det finns så många som inte vet the real deal. 10 - 15 % av alla par i Sverige kan faktiskt inte få barn.
Jag kan själv känna att jag får dåligt samvete att jag blev gravid "bara så där" medans andra försöker och försöker utan att det händer något.


Samtidigt känner jag mig så lyckligt lottad att jag sitter här med en bebis i magen, att min kropp faktiskt inte har stött bort den eller att något annat otänkbart har hänt än så länge.


Jag hoppas att man kommer att kunna forska vidare och gå djupare in på vad ofrivillig barnlöshet egentligen beror på, och att man kommer på ett sätt där procenten kan minska avsevärt!