Kissproblem
Dagarna flyter på här borta och jag har egentligen inte så mycket att skriva om förutom att vi har det
bra, bättre bäst..
Varvar dagarna med sol, bad och små utflykter. Inga spektulära platser utan bara lugna och korta över dagen. Mitt stora problem just nu är den här jäkla kissnödigheten. HELA TIDEN!
När vi är iväg på ärenden och utflykter måste jag alltid tänka som en mamma till en treåring, fast till mig själv. Har jag kissat innan vi åker? Kom det tillräckligt? Eller måste jag gå en gång till innan jag sätter mig i bilen? Men hur många gånger jag än ser till att tömma blåsan känner jag mig kissnödig en kvart senare. Att dricka på vägen är inget att diskutera. Moment 22 det där... Dricka mycket vätska om dagarna som man faktiskt behöver och sen tvingas gå på äckliga offentliga toaletter vart om vartannat eller inte dricka något alls och ha tur om man bara behöver söka upp toalett någon gång under resans gång? Det som gör denna panik som plötsligt dyker upp extra ovärt är att det bara kommer ett par droppar vid varje toabesök, såklart.
I-landsproblem?
Ja, men ett jävligt stort sådant! Och det lär ju inte bli bättre innan Monchi bestämmer sig för att ploppa ut. Det enda som är skönt är att hon håller sig ifrån kissblåsan på natten så jag behöver inte gå upp en enda gång nattetid!
Bilderna har INGET att göra med kisstexten ovan ;)
Jag känner igen mig och det är inte kul, men vet du det brukar faktiskt bli bättre med kisseriet för att sen komma tillbaka mot slutet av graviditeten. Förhoppningsvis får du en kisspaus, det har jag haft men nu är det istället så att hon ligger med huvudet och trycker mot blåsan och när hon rör på huvudet då blir det bråttom =)
