Bad mama?
Att jag tycker att jag har världens bästa och finaste unge är väl helt självklart, det tycker ju alla mammor om sina egna avkommor.
Jag HAR världens bästa unge!
Med detta sagt och då även mitt samvete renat kan jag också säga att jag kan tycka att min unge kan vara världens jobbigaste unge ibland. Usch, får dåligt samvete bara jag skriver föregående mening.
Är jag knäpp som har dessa tankar ibland?
Idag har varit en sån jobbig dag. Allt börjar med att man har en dålig natt vilket såklart ger en dålig start på dagen. I många försök till att få min unge nöjd, vi går till parken och hänger lite, hon får sova precis hur länge hon vill utan att något stör henne och hon får mat så fort hon behagar så ligger hon ändå på den där hårfina gränsen till ständigt missnöjd.
När pappan kommer hem nästan slänger man ungen i famnen på honom och beklagar sig att det faktiskt inte alltid är så lätt att ta hand om ett barn hela dagarna, det hade han vetat om det var han som var matmaskinen. Som om han kan göra något åt saken liksom!
Det jag vill säga är alltså, att även om jag fylls av kärlek varje gång jag tittar på min finaste dotter oavsett om hon är missnöjd eller på jättebra humör så finns det stunder då jag bara vill ha egentid. Nu har jag kört iväg pappan och ungen till affären och jag får ca 20 minuters egentid, men konstigt nog saknar man dem ändå :)
Snälla säg att det finns någon annan som tycker sin unge är jobbig ibland?
Världens bästa unge (inte alls jobbig) bara några dagar gammal
Ja men gud ja, du är inte ensam! Alltså Stella är snäll, väldigt snäll, men det innebär också att jag får anstränga mig till tusen för att hon ska hålla sig så ibland. Och när vi har de jobbiga nätterna vill jag typ alltid sluta amma, alltså jag tänker så just då och så ångrar jag mig dagen efter haha. Men de säger ju att sömnen stabiliseras runt 6 mån när de börjar äta mer vanlig mat, jag sätter mitt hopp till det ;) Men som sagt, du är inte ensam!
Ja herre min get vad man sliter sitt hår ibland, det är inte lätt. Alla mammor känner som du men inte alla pratar om det tyvärr. Kanske är Nellie i en utvecklingsfas, då kan de vara gnälliga, klängiga och äta mer. Kolla här =) http://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html
Det finns en bra app som heter The wonder weeks där man kan se var bebisen befinner sig i faserna.
Kram
Jag hör dig syster, du är inte ensam!
Du är inte ett dugg onormal, snarare väldigt normal! Har en dotter på 3år (liten tonåring som slänger i dörrar och berättar hur dum mamma är när mamma säger till när man gjort fel). Som jag många många ggr funderat på att sätta ut som bortskänkes på blocket! men så kommer dom fantastiska ögonblicken när man får en spontan puss och ens sessa säger: jag älskar dig mest av allt i hela världen mamma. Då är det värt alla trotsiga och bråkiga stunder. Tyvärr blir det inte lättare med åldern, men när dom blir större så blir även dom fina stunderna såå mycket större! Och även om vi älskar våra barn till månen och tillbaka så har man rätt att bli riktigt skit trött på dom ibland:) Passa på och njut av dom stunder du har för dig själv, det är då man får ladda batterierna:) Du verkar vara en fantastisk mamma och ni har en så söt dotter:) Kramar
:) skrattar.... Det är precis så som du skriver!
Du är absolut inte ensam. Under ett år kan jag nog räkna på mina tio fingrar hur många nätter liten har sovit mer än tre-fyra timmar/natt. Hur man tröstar och tröstar men inget är bra, då kruppen sätter in och man får sitta ute i nattkylan för att liten ska kunna andas.
Men man tar sig igenom det, även om det inte känns så så gör man det.
Håll ut det blir bättre. :)
