ckramar

Var ju hos barnmorskan igår på en koll och det gick så bra så, hon gick igenom en del vad som händer när man har fött och vilken barnavårdscentral vi hade tänkt välja mm. Kändes ganska surrealistiskt att sitta och prata om en helt annan vardag och om ett barn som inte ens har kommit till världen än.



Mitt magmått har varit lite ojämnt och legat lite under kurvan men oj vad den har växt de senaste två veckorna. Så det kändes mycket bra!

Blodtryck: 100/75

Lillans hjärtljud: 146


Two months to go!!

Idag, på min födelsedag fick jag som vanligt äran att vakna bredvid världens bästa ♥

Efter att han hade haft lite möten mötte jag upp honom i stan för att strosa lite och försöka nappa på den sista rean. Min favoritavdelning på NK, Plan 4 hade jättebra rea även om det är ltie dyrare kläder och prylar som säljs där. Blev dock inte att shoppa loss riktigt där med tanke på priserna men titta vilka fina plagg F köpte till Monchi som "jag" fick i present!



En jumpsuit från Juicy Couture och en jacka från Burburry.
Det ska vara klass på tjejen :)

Kappahl har ju en massa fint så där köpte vi en del också. Det är ju så svårt att hålla sig!



Ett besök på H&M resulterade såklart i en massa söta plagg också....





Nej, nu får det banne mig vara köpstopp!

Kvar på listan har vi dock babyskyddet som vi måste köpa. Eftersom vi har Bugaboo vill vi ha Maxi Cosi så att vi kan utnyttja den på vagnen också men det är ju en djungel det också...

Cabriofix, pebble, easybase, familyfix bla bla bla... Hjälp!

Tack för era kommentarer angående Monchis racervagn/åkpåse eller inte! Upskattar jättemycket att "erfarna" mammor out there ger tips och reaktioner på ens helt okunniga babyvetande.

Det lutar nog mot att vi skippar åkpåsen och kör med någon sorts overall i vagnen och filt istället. Jag tänker mig en sådan här i början, är jag rätt ute?



Hittade den här på ellos.se (som by the way har jättefina babygrejer till rimliga priser) och den verkar prisvärd för att säkert inte kunna användas så länge.

Denna beslutsångest när det gäller babygrejer, blir galen!

Igår och idag mår jag mycket bättre ryggen även fast det inte är helt bra. Tror det bara rörde sig om en låsning, så jag struntade i att höra av mig till barnmorskan och noja.

Har inte visat er Monchis racervagn som hon ska glida runt i i sommar. Det blev en Bugaboo Cameleon, den passar vårt behov bäst.





Det här med barnvagn var ju en hel djungel, därför var vi i god tid och köpte den innan vi åkte till Chile. Nu står den med regnskyddet på så den inte ska samla på sig alltför mycket damm. Vill bara bädda iordning den så den är klar men jag är lite kluven angående hur man ska bädda i vagnen.
Vår skatt är ju beräknad den 8 april, det kommer alltså att vara vår när det är dags att gå långa promenader.

Ska man ha åkpåse eller räcker det om man har täcke/filt/fäll av något slag?

Jätteklurigt, jag kan ju ingenting om nyfödda barn! :(

Idag går jag in i v. 31 och det känns galet!
Har ju klarat mig helt från smärta och konstiga krämpor hittills men igår kom en fruktansvärd smärta längst ner på ryggens högra sida och det liksom strålar ut i rumpan och vill itne ge med sig. Så fort jag gör hastiga rörelser eller vrider mig i sängen strålar det ut i rumpan. Vet inte vad det är och jag har fått för mig att foglossning skulle kännas annorlunda så nu är jag lite kluven. Dessutom gör det inte ont hela tiden utan kommer när jag gör vissa rörelser och foglossning gör väl ständigt ont, hela tiden och liksom runt hela höftpartiet?
I samband med detta kommer även lite värk i nedre delen av magen, också på höger sida.
Kan lillan ligga på ett konstigt sätt som gör att någon nerv klämmer åt eller är det helt enkelt så här foglossning känns? Jättesvårt att förklara också hur man känner för det är liksom inte någon konkret smärta, det är väldigt diffust vart exakt smärtan sitter.

Någon som känner igen sig i det jag talar om?

Försöker ta det lungt idag men ikväll ska jag på ett lite halvtråkigt styrelsemöte eftersom jag sitter som ledamot i vår förening. Dessutom kommer tjejerna (F:s systerdöttrar) hit ikväll och ska sova här för jag ska va barnvakt imorn så det blir nog inte så mycket vila. Men om smärtan håller i sig imorgon ska jag nog maila min BM, se om hon har någon idé om vad det kan vara.

Jag och min lilla kalaskula i hissen :)

När vi kom hem från La Serena igår morse var vi förbi sjukhuset igen och gjorde ett ultraljud och efter era kommentarer även ett 3D/4D, vi kunde ju inte hålla oss efter att ni som upplevt det rekommenderade hela paketet!

Det var skithäftigt och verkligheten slog oss att vi faktiskt ska bli en familj!
Vi fick bekräftat att det till 100 % är en liten tös och hon växer precis som hon ska. Hon föjer alla kurvor, väger än så länge 1 192 g och är 38,4 cm lång (v 28+3).


Vår lilla dotter är helt perfekt och vi längtar tills vi får hålla dig i vår famn ♥




Tyvärr fick vi inga jätteskarpa bilder, det lilla yrvädret var envis nog att hålla handen för ansiktet hela undersökningen trots ett flertal buffar från mig och läkaren. Men om man anstränger sig kan man faktiskt tyda hennes ansikte på den vänstra bilden och på den högra suger hon på tummen. Nutte ♥



Att man kan älska någon
som inte kommit till världen än är
en underlig men helt
underbar känsla!

Just nu befinner vi oss ca 4 timmar norrut om vår utgångspunkt, i La Serena.
Här är det helt underbart, lite Sunset Boulevard över det hela. Staden är uppbyggd med palmer och mysiga byar och allt är bara så fint och härligt.
Vi har åkt hit med F:s kusin och hans familj som har en lägenhet precis vid stranden. Och då menar jag verkligen PRECIS vid stranden. Ska visa er en massa bilder sen men anledningen till att jag skriver ett snabbt inlägg nu är för att jag bara ville berätta att jag älskar det här landet lite mer nu. Refererar först till detta inlägg  !
Anledningen är detta:



Inte nog med att dem HAR speciella parkeringsplatser för oss på smällen, dem är dessutom ursöta! Här står jag och njuter av att detta land tar hand om kvinnorna som bär på livets gåva :)

Resultatet av mitt kissprov blev klart tidigare än väntat så vi åkte dit igår och hämtade ut det.






Inte för att jag fattar så mycket av vad som står men läkaren sa att det var lungt så jag får lita på hennes ord. Nästa vecka ska vi tillbaka för att göra ett ultraljud. Vill se med egna ögon att vår skatt växer som hon ska och att allt står rätt till där inne.

Ska man göra 3D också eller vad tycker ni? Vi har känt att det inte är så nödvändigt men nu när vi blev tillfrågade blev vi lite sugna.

Är det värt det?

Det är såklart en unik och annorlunda upplevelse att vara gravid, men att vara gravid i ett annat land med helt andra rutiner är en upplevelse utöver det vanliga.

Innan vi åkte hit till Chile rekommenderade vår barnmorska att vi skulle gå på två rutinkontroller medan vi var borta för att se att allt var ok, med blodtryck och proteinkoll. Efter fyra veckor i solen har vi ännu inte varit på någon kontroll eftersom jag mår så bra och rutinerna här borta är lite annorlunda och krångligare än vad man är van vid hemma., varje grej kostar och man måste göra allt på olika ställen. Men nu kände vi att det faktiskt skulle vara ganska pinsamt att komma hem och berätta att inte har varit på en enda koll, känns ganska så oansvarigt...

 Så idag åkte vi till ett privat sjukhus för att göra en snabb kontroll och det hade gått snabbt... Om jag bara var van vid hur dem gör här och inte fått en sådan chock. Vill att ni sätter er in i min situation nu när jag ska berätta hur vårt besök gick till, ska försöka vara så detaljerad som möjligt :)

Väl i rummet finns en kvinnlig läkare och en sköterska, dem berättar på spanska (F är min tolk) att dem ska göra ett kissprov och ta blodtrycket. A piece of cake!
Läkaren frågar om jag är kissnödig och jag svarar att jag jämt är nödig så det ska nog kunna komma några droppar.
Vad bra! Säger hon och berättar för Fernando hur proceduren ska gå till. Han vänder sig till mig med en aning panik i blicken för han vet att reaktionen jag kommer att ge honom när han har förklarat proceduren inte kommer att vara positiv.
Tänk er detta:
Jag får ta av mig på underkroppen, lägga mig  i en gynstol och då pratar vi inte om en gynstol från 2000-talet utan den här skulle lika gärna kunna ha tagits direkt från första världskrigets sjukhustält. Av någon anledning ska underlivet tvättas, av sköterskan såklart, och hon häller något kallt rakt i härligheten och torkar sedan med en tvättlapp. Camilla, 1 år ligger på skötbordet och blir omhändertagen! Precis så känns det.
Sedan tar hon fram en lite plastburk, en sådan som man normalt får av sköterskan och som man sen tar med in på toaletten, kissar lite snabbt i och ger tillbaks till sköterskan, en sådan plastburk tar hon och placerar den under mig medans jag ligger i gynstolen med benen rakt i luften.
Vamos! Säger läkaren.
Det betyder ungefär "Ja, kom igen". Hon menar alltså att jag där, i liggande ställning med benen rakt ut i luften ska få för mig att kissa i en burk, som någon ANNAN håller i.

Förstår ni paniken och prestationsångesten, ser ni det framför er??
Så här ligger jag i ungefär 5 min och försöker verkligen för mitt liv pressa fram något, samtidigt som både läkaren och sköterskan står och begrundar om det kommer nåt. Vill ju så gärna att det ska komma några droppar så denna märkliga upplevelse ska vara över. Men det är klart att det inte går, det förstår väl vilken människa som helst! Efter ett tag, när läkaren inser att det här inte riktigt var min hemmaplan kallar hon in Fernando och säger att jag måste framtvinga lite kiss på något sätt. Hon säger att vi ska gå och köpa vatten, gå en promenad och komma tillbaka när jag är riktigt kissnödig.

Väl ute, med tårarna inte långt ifrån frågar jag om detta verkligen är nödvändigt, vi skiter i kollen! Men F försöker verkligen uppmuntra mig till att få det gjort, det sitter ju bara i skallen! Alla chilenska kvinnor gör ju så här, måste bara släppa spärren. Så jag sveper tre st 600 ml flaskor vatten, går en promenad, får svettningar och blir faktiskt efter ett tag riktigt kissnödig.
Då går vi in igen och försöker då. Detta är ungefär 40 min senare och nu är det bara sköterskan som är i rummet. Samma procedur, av med kläderna och upp i gynstolen.
Var jag inte kissnödig precis? Tvärstopp blir det, en spärr som verkligen inte vill släppa. Det går inte! Jag varvar mellan att ligga, stå och sitta på huk. Helt omöjligt! Till slut ropar jag på Fernando och han får fråga henne om det går bra om jag åtminstone får hålla i plastburken själv, det skulle kännas mer naturligt i denna onaturliga situation.
Det var ok och efter några försök lyckas jag äntligen klämma fram precis tillräckligt i den jävla plastburken, sittandes på huk. Jag låtstas att jag sitter bakom ett träd i skogen.

LY C K A!

Efter den här lilla proceduren togs blodtrycket, inga konstigheter och det låg på 110/60. Konstigt nog låg det helt normalt trots min traumatiska upplevelse som stressade ur mig totalt.
Fick förklarat för mig att anledningen till att man gör så här är för att minimera att andra bakterier än mina egna ska hamna i provet. Går jag in på toaletten och gör provet där finns risk att bakterier som inte är mina kommer emellan och det blir svårt att avlästa resultatet sedan. Låter ganska rimligt och noggrant, men inte så kul när man själv står där och ska göra det "enkla" kissprovet.

Hur som helst, vi ska tillbaka dit och hämta resultatet nästa vecka och då lär man ju vara igenkänd på det där sjukhuset! 
 

Här i Chile är mentaliteten hos folk så annorlunda tycker jag och det är speciellt märkbart när man är gravid. Folk ler sådär gulligt när dem går förbi och ser att jag är gravid och inte en enda tvekar en sekund på att resa sig på bussen för att låta mig sitta. Det finns t.om speciella kassor i affärerna och parkeringsplatser för gravida, belägna precis bredvid handikappsplatserna. 
Vanligtvis mina nära säger åt mig att inte anstränga mig, inte lyfta det, inte göra så mm mm brukar jag ryta -"Jag är faktiskt gravid, inte handikappad!"



I vårt lilla land lagom, speciellt Stockholm där stress och irritation övertar all annan ansträngning ser inte ens folk (eller åtminstonde låtsas dem inte se) när en gravid kvinna stånkandes stiger på bussen. Ska dock bli spännande att se hur man blir behandlad när man kommer hem och faktiskt ser så där riktigt gravid ut. Får man gå före i icakön och sittplats på bussen?


Ni som är gravida nu och är hemma i Sverige, upplever ni någon medmänsklighet bland svenskarna?

Dagarna flyter på här borta och jag har egentligen inte så mycket att skriva om förutom att vi har det
bra, bättre bäst..

Varvar dagarna med sol, bad och små utflykter. Inga spektulära platser utan bara lugna och korta över dagen. Mitt stora problem just nu är den här jäkla kissnödigheten. HELA TIDEN!
När vi är iväg på ärenden och utflykter måste jag alltid tänka som en mamma till en treåring, fast till mig själv. Har jag kissat innan vi åker? Kom det tillräckligt? Eller måste jag gå en gång till innan jag sätter mig i bilen? Men hur många gånger jag än ser till att tömma blåsan känner jag mig kissnödig en kvart senare. Att dricka på vägen är inget att diskutera. Moment 22 det där... Dricka mycket vätska om dagarna som man faktiskt behöver och sen tvingas gå på äckliga offentliga toaletter vart om vartannat eller inte dricka något alls och ha tur om man bara behöver söka upp toalett någon gång under resans gång? Det som gör denna panik som plötsligt dyker upp extra ovärt är att det bara kommer ett par droppar vid varje toabesök, såklart.

I-landsproblem?
Ja, men ett jävligt stort sådant! Och det lär ju inte bli bättre innan Monchi bestämmer sig för att ploppa ut. Det enda som är skönt är att hon håller sig ifrån kissblåsan på natten så jag behöver inte gå upp en enda gång nattetid!





Bilderna har INGET att göra med kisstexten ovan ;)

Juste, jag har ju lekt barnmorska i dagarna och mätt mitt SF-mått. Alltså måttet mellan blygdbenet och toppen på livmodern. Detta gör man för att se att fostrets tillväxt utvecklas "normalt". Detta "normala" kan dock skilja sig ganska mycket från person till person beroende på fysisk form mm, men det är iallafall kul att se vart man ligger jämfört med normalkurvan.





Som ni ser ligger jag exakt på kurvan, 23 cm mätte jag nu i v. 25. Ska bli kul att se om man håller sig på kurvan under hela graviditeten.

Jag drömmer så mycket nu och det speciella med att drömma när man är gravid är att oavsett hur verklighetstrogna drömmarna egentligen är så känns dem sjukt verkliga och jag kan tänka på det jag drömt flera dagar efteråt.
Häromdagen drömde jag för första gången om förlossningen men inte kom det ut en bebis inte, utan två små gråa kattungar. What? Helt normalt, sa barnmorskan då. Välskapta var dem iallafall!

Inatt drömde jag något jättehemskt, ett par som står oss väldigt nära tappade bort sitt barn (vill inte skriva vilka det handlar om men dem har i nuläget INGA barn) på stranden och när dem sedan hittade honom hade han avlidit. Jättesorglig dröm och den vill inte slita sig ur mitt huvud.

Någon som kan tyda drömmar där ute?






Känns skönt att ha en kompis där inne iallafall som tröstar en när det behövs. Tidigt imorse kl 05 vaknade jag av att det var liv inne i magen, aldrig har hon rört sig så mycket!
Hon låg och sparkade mig i sidan vilket kändes väldigt påtagligt eftersom att där ligger inte moderkakan i vägen. Starkaste sparkarna hittills och det var skithäftigt! Vi låg och mös ett tag innan jag kunde somna om, med tryggheten att ha lilla pyret närmast hjärtat ♥

Gravidlista.

Juste, glömde dela med mig av det absolut viktigaste!

2011-11-11

Ett mycket viktigt datum.
Det var dagen vi fick höra ♥-slagen på vår lilla prinsessa.
Åh vad underbart det var! Det var den bästa bekräftelsen på att någonting lever inom mig och det någonting är på väg att bli det viktigaste i ens liv.

144 slag låg det lilla livets hjärtslag på och då sov hon, sötnos.
Fick även reda på att min moderkaka ligger i framvägg, alltså "närmast" magen om man säger. Det gör att det kan ta längre tid för mig att känna av fosterrörelserna eftersom moderkakan ligger i vägen och dämpar rörelserna, men snart så hoppas jag att jag får känna en liten spark eller kullerbytta därinne!

F lyckades fånga hjärtljuden på film, allt för att ni ska kunna dela den här upplevelsen med oss,
enjoy!

We are confused!

Det första beräknade förlossningsdatumet vi fick var 10 april på inskrivningen. I och med att jag har oregelbunden mens bad vi om att få göra ett tidigt ultraljud för att fastställa ett datum. På det tidiga ultraljudet korrigerades datumet till den 17 mars, alltså ganska mycket. Detta datum är alltså det vi har gått efter,
fram tills idag!

Idag blev vi framflyttade igen, till den 8 april! Det innebär att jag inte alls är i v. 20 nu, jag är i självaste verket i v. 18 (17+0 idag). Det förklarar min viktuppgång som inte existerar och min mage som inte har vuxit så mycket än.

Så nu måste jag korrigera mina magbilder här på bloggen så det blir rätt, kommer upp en i veckan också på "riktiga" v. 18.

Sorry för att jag confusat er, men jag är lika confused kan jag lova!




Ps. Åker spontant till Ullared imorgon med pappa och brorsan, ska sukta efter fina babygrejer och en massa annat strunt! Så vi hörs när jag kommer hem på onsdag om jag inte hinner blogga något på vägen!